Citasha

Priden var lyckad o helt värd hela lönen jag slitit för :)
Mot all förmodan o till allas häpnad anlände jag o Gro prick klockan 8.00 på torsdag eftermiddag för att hämta upp Kila, Ana och Therese.
Med bilen full av flator, alkohol o allt annat man kan tänkas behöva (som tex Kilas första hjälpen-kit) begav vi oss mot el stockholmo med glatt humör.
Fördelen med att inte ha körkort är att man med någorlunda gott samvete kan börja dricka öl redan i bilen.
Nackdelen med öldrickande i bilen är att toalettbehovet som ofta uppstår vid just öldrickande är svår att lösa i bilen.
En eloge till våra fantastiska förare som inte körde fel en enda gång :)

När vi väl anlände till vandrarhemmet var det ju bara att brassa på musiken i min lilla stereo som jag (otroligt nog kom ihåg att packa) o höja alkoholhalten till lagom promille innan vi begav oss till Prideområdet.
Turligt nog var det gångavstånd o vi såg tälten från vandrarhemmet. Vi behövde bara korsa en äng.
Men detta hjälpte föga när ölen flöt som niagarafallet o lokalsinnet blir om möjligt ännu sämre än i nyktert tillstånd.
Vi har nog gått på precis varje kvadratcentimeter på gärdet nu.
Men vi kom ju hem tillslut o motion fick vi dessutom.

På fredag var det dags för bröllop för underbara Linda o Katarina som äntligen skulle få varandra även på pappret ;) Solen sken o cermonin hölls utomhus. Några små tårar kom allt krypandes även på en hård stålkvinna som jag. Efter vigseln bjöds vi på ett glas bubbel och en bit mat i Rosendals världshus, där allt var klätt i vitt med kristallkronor som hängde ner från det draperade taket.
Själv var jag nära svimmningsgränsen när jag skulle hålla tal inför hela sällskapet. Att tala inför fler människor än 1,2 personer ger mig ångest, klåda o mjäll. Men jag klaradet det för att citera Kattis: "Med bravuuuuur!"
Jag själv var glad att jag inte svimmade eller spydde över bordsgrannen.



Än en gång; Grattis underbara vännerna!!



På lördag var vi alla en aning trötta. Men jag o Kila bestämde oss för att det var lika bra att ta en öl till frukost, eftersom paraden började redan 13. En timma försenade skulle vi ju hitta dit. Fick tag i en taxi som körde oss till ett tåg av människor. Problemet var bara att detta var motståndsrörelsen mot Priden. Vi kände väl att vi inte riktigt passade in där.
Efter mycket om o men o en hel del bittra ord från en mycket bitter Ana hittade vi rätt :)

Det var en lyckad semester. Min o älsklings första, men absolut inte sista, riktiga semester ihop.
Nästa gång hoppas vi kunna ta oss utanför Sveriges gränser.

Tack till Teres, Kila, Ana, Katarina, Linda o min kärlek som gjorde resan minnesvärd till tusen!

Just nu vill jag bara vara i dina armar.
Det är som om jag inte riktigt når upp till ytan.
Jag älskar dig.

♥





.