Jag började använda svarta kläder, svart smink o färgade håret svart. Kanske för att visa hur svart allting kändes på insidan. Jag fick snabbt en stämpel bland både lärare o elever, jag var ett problembarn. Detta följde mig ända upp i gymnasiet.
Rektorn visste snabbt vem jag var o jag spenderade nog mer tid i kvarsittningssalen än i alla lektionssalarna samanlagt. Oftast struntade jag helt enkelt i att gå på lektionerna överhuvudtaget o satt ute o rökte o pratade med vänner istället.
Det dröjde inte länge förrän jag blev skickad till BUP. Äntligen kanske någon lyssnar på mig tänkte jag. Jag var där i tio minuter o kom sen ut med ett recept på antideppressiva o sömtabletter. Där började många års helvete för mig.
Även om jag hatade skolan föredrog jag den framför att vara hemma, där var jag så lite jag kunde.
Helgerna börjades med jakt på alkohol, dricka alkohol, göra massor av dumma saker o sedan komma hem någorlunda nykter. Men med tiden byttes folkölen ut mot sprit, spriten mot röka, rökat mot amfetamin o tabletter.
När jag var 17 fick jag med pappas hjälp tag i en liten etta med sovalkov o kokvrå. Det var en stor lättnad att få flytta hemifrån o nu skulle jag kanske kunna ta tag i skolan också. Jag fuskade mig igenom nationella proven o fick därför godkänt o kom in på gymnasiet på Barn o Fritid som var det som krävde lägst poäng.
Det gick käpprätt åt helvete. Min medecinlista ökades stadigt o jag var för medicinerad för att orka gå ur sängen på morgonen. Jag hoppade av o gick längre in i mitt destruktiva sätt att klara av livet.
När jag var 18 hade jag mitt första seriösa förhållande. Det blev över två år av psykisk o fysisk misshandel, men jag gick ur det som en mycket starkare person.
Att jag sedan träffade ytterligare en person med liknande karaktärsdrag är ju bara beklagligt o jävligt idiotiskt.
Nu leker livet mer än någonsin o jag kan inte mer än säga att jag ser fram mot dom kommande 24 åren. Det fanns en tid, en lång tid när jag inte uppskattade livet, inte ville ha det, nu njuter jag av varje dag.
Jag har varit nära andra sidan många gånger, jag har tom varit där o vänt, men det har helt enkelt inte varit min tur.
Tack till min familj o mina vänner som alltid har funnits där o aldrig tvivlat.
Tack Gro för att du visat mig den rätta sidan av att älska o älskas.
.
<3