Men som sagt, så är det varje år. Nu är skillnaden att jag inte är ensam. Jag har nåon som stöttar mig och förstår. Och först o främst accepterar. Jag får inte höra att jag ska skärpa mig när jag gråter och är ledsen. Det är inte vad man behöver höra i det läget.
Nu får jag kramar, starka ord och uppmuntran.
Varit på gymmet även idag. Orkade inte igentligen, men bejb fick igång mig.
Har fått ett individuellt träningsprogram anpassat för mig, samt fått väga mig o mäta fettprocenten i kroppen. Har mest späck på lår o rumpa (dah! vilken nyhet...) Men enlight tränare o siffror skulle jag inte gå ner något i vikt, bara möblera om lite ;) Kände mig väldigt liten o svag när jag idag stod o kämpade med mina hantlar på 3 kg. O bredvid mig står stoooora killen med hantlar på 17 kg styck.... Han sneglade titt som tätt på mig där jag stod o pustade o stånkade. Blev han imponerad av mina svällande armmuskler? Förundrades han överr hur sexig jag var där jag stod med svetten lackande?
Troligtvis skrattade han mest innombords åt mina tafatta försöka att iaf se ut som om jag visste vad jag gjorde.
Jaja, en gör så gott en kan :P
Men min älsk stöttar mig med peppande ord emellan krafttagen :)
På söndag ska min lägenhet tömmas. Mamma, pappa, mormor, morfar o svärfar kommer för att assistera. Sedan bjuder mormor allihop på middag ute på vischan ;)
Blev bjuden bort till grannen, men har faktiskt varken ork eller lust. Jag är ganska tråkig just nu o känner mig allt annat än social.
Men det är okej ibland.
Nästa helg hoppas jag på partaj med bästa, finaste Novalie :)
Ingen partar som vi!! :D (och kanske viktigast, ingen har så bra musiksmak som vi)
Och den 16:e åker vi på galej till allra finaste gbg-pumorna! Jag, älsk, Kila o Ana :) Kommer att bli fabulöst!
Ja, just nu förundras jag över hur väl öl och vindruvor gör sig ihop.
Kanske beror det mer å ölen än druvorna...
Puss på min lilla familj, den valda och den andra.
.