Jag vet inte hur jag ska orka med framtiden. Hur jag ska orka med mig själv, för det är någonting jag inte kan fly från. Jag har försökt allt för många gånger och misslyckats varje gång.
Jag får börja med det praktiska. Hitta en lägenhet och flytta åter igen.
För första gången i mitt liv trodde jag att jag hittat min plats i livet. Men livet är skört, man ska aldrig ta något för givet, man ska aldrig slappna av o känna sig säker och trygg. Man ska framför allt aldrig känna lycka.
På måndag börjar skolan igen. Skönt att göra något istället för att sitta instängd med alla tankar. Jag blir tokig av alla dessa tankar.
Hur hanterar man egentligen att hela ens framtid raseras över en enda dag? När det som återstår av det liv man sett fram emot att leva bara är krossade skärvor. Skärvor man förgäves försöker plocka upp och limma ihop.
När man älskar lika starkt och mycket som man gjorde dagen innan.
"The world was on fire and no one could save me but you.
Strange what desire will make foolish people do.
And I never dreamed that I'd meet somebody like you,
And I never dreamed that I'd lose somebody like you"
Strange what desire will make foolish people do.
And I never dreamed that I'd meet somebody like you,
And I never dreamed that I'd lose somebody like you"
.
i <3 u