Igår var en fin dag. Det var fint att träffa Ida. Det finns nog ingen som förstår mig som hon gör. Och trots att det kan gå en halv evighet mellan det att vi syns, så känns det alltid som igår.
Vi fick mycket motvilligt inse att vi faktiskt varit vänner i ungefär 8 år nu. Vilket innebär att vi är ganska gamla, eller iaf äldre än vi trodde. Och vi har upplevt en del ihop. Både bra och dåligt. Hon är en vän som jag vet alltid, alltid finns där.
Dagen började med ganska tunga steg ur sängen efter en orolig natt med oroliga drömmar. En kram, några ord och en blick gjorde att dagen vände. Tänk vad lite som krävs.
Shoppat lite på torp och ska nu sätta mig och plugga, måla naglarna o sen börja läsa denhär som jag inhandlade idag:
.