Jag tänder rökelse, lyssnar på musik och försöker minnas hur allting en gång var.
Men jag vet inte längre vad som är fantasi och vad som är eller var varklighet..
Känns som om jag är fången innom dessa väggar och att du utan problem lever ditt liv som vanligt.
Men det är bara så det känns för mig.
Och jag vet inte om jag vill ut härifrån, bryta tryggheten.
Väntar på ett svar på ett sms jag vet aldrig kommer att komma.
Men jag fortsätter likförbannat att vänta lik så många gånger förr...
Jag känner igen detta och jag kan bara säga; been there, done that. Jag vet att du skiter fullständigt i vad jag tycker, men en dag, även om det inte känns så nu, så kommer du att tacka din lyckliga stjärna för att detta hände. Jag hoppas du hittar någon som behandlar dig som du förtjänar.