Har haft en downperiod ett tag nu.
Men när jag vaknade var den där stenen borta från bröstet.
O till en början hade jag en bra dag o kväll till det spårade ur av ingen anledning jag kan se.
Nu är den dock tillbaka, bubbelt så stor, om inte tredubbelt.
Fick veta att folk jag trodde tyckte om mig inte alls gör det och att ord jag hört det senaste tydligen inte legat någon riktig känsla bakom.
But thats life i guess.
Känner bara för att ge upp. (igen)
Tänker spendera natten med att kedjeröka (nej, jag röker inte, men ändå) och lyssna på musik för att kväva ångestskriken.
Och tårarna...
hej du. :( inte bra det där.. bara att höra av sig om du vill prata, träffas, ta en promenix..
Jag har bytt tele och har inga kontakter kvar. så när du har tid kan du väl bara messa mig så jag får ditt nummer igen. :)KÖss