Vaknade klockan sju i morse och kunde inte somna om för allt i världen.
Den där stenen tryckte till hjärtat o luftvägarna och gjorde det närmast omöjligt att andas.
Så jag ställde mig i duschen i säkert 40 min och bestämde mig för att åka ut till Torp och tröstshoppa lite...
Nu har jag insett att jag faktiskt har size 36 på kläder och kan ta med dem direkt in i provrummet istället för att börja med 40 och arbeta mig nedåt.
(Hej snedvriden kroppsuppfattning!)
Well, stenen är visserligen kvar, men jag kunde fokusera på någonting annat några timmar och kom hem med en tjock stickad klänning/tunika, en stickad kjol, nytt nagellack, lipgloss med vattenmelonsmak och en ny ring.
Har ätit middag med mamma och Tony för att slippa känna att ensamheten äter upp mig innifrån och inse att teven är mitt enda sällskap.
Men förr eller senare måste jag ju gå hem...
Och nu ligger allt på samma barnsliga nivå som vid mitt förra "förhållande"
Raderas från facebook, göra slut via sms..
orkar inte mer.
Det är då man vet att man är totalt betydelselös.
håller om