Citasha

Första dagen med nya medicinen. In med det nya och ut med det gamla, so to speak.
Ska gå på denna dos, som är den lägsta till på måndag för att kroppen ska få en chans att vänja in sig vid en främmande substans.
Just nu känner jag mig bara lite smålurig, energisk men samtidig lugn. Funny feeling.

Det jag hoppas på med det här är att i framtiden kunna fokusera bättre. Att samla mina tankar, att samla mig själv.
Jag är mer kaotisk än jag ger sken av. Någonting som nog är svårt att tro för dom som inte känner mig väldigt väl.
Bara för att man har AD/HD betyder det inte att man är högt och lågt och klättrar på väggarna hela tiden.
Jag har en innre oro och rastlöshet som jag har haf hela livet utan att veta varför. Som när man vet att sista bussen hem snart ska gå, men man har ingen klocka att titta på. Tänk er den stressen, oron, rastlösheten konstant men utan buss.
Så har jag känt så länge jag kan minnas.


Hade tänkt att ta mig till gymmet för första gången på en hel evighet imorgon. Kommer nog att kännas väldigt konstigt och ovant, för att inte tala om att min kondis är totalt körd i bott och ännu värre.
Försöker få tag på min träningspartner, men hon behagar visst inte att svara just nu. Lite otrevligt tycker jag ;) Men jag får hoppas att jag får tag i fruntimmret innan morgondagen helt enkelt annars får jag väl släpa mig dit alena.

Snart kommer även någon jag saknat en hel massa hem också, nästan så jag glömt hur hon ser ut. Fast nej, det skulle jag aldrig göra... :)

På fredag ska jag o Juan för övrigt svänga våra lurviga på Mortens. Fast så mycket sväng och så lurvigt blir det inte (eller jag är iaf inte särskilt lurvig), ingen av oss är speciellt dansanta, så det blir mest mingel och skratt i något bås. Och det räcker gott och väl det.
Det är så roligt när jag är ute och folk jag knappt känner, eller inte känner alls kommer fram och säger att de läser min blogg! Jag blir lite löjligt stolt samtidigt som jag undrar om de har väldigt mycket fritid... ;)
Nejdå, jag blir såklart apglad! Och ännu gladare av att ni faktiskt kommer fram och säger det till mig!



Har bestämmt mig för att trimma Dexter nu i sommar. Detta mest för min egen trevnad, men även för hans då han blir väldigt varm i sommarvärmen. Anledningen är att han har otroligt tjock underull efter att han gått utomhus i många minusgrader i Rumänien. Jag borstar och rycker flera gånger dagligen, men har ändå ingen chans att få bort ens hälften, så därför funderar jag på att trimma ner honom för att komma på "ruta ett" nu över sommaren och att den vinterpäls han är i behov av som innehund här i sverigen kan växa ut sen till vintern igen.
När han kom till mig var han beige i färgen, nu är det mesta av den färgen "tappad" och han har istället blivit vit med svarta prickar som hos en Dalmatin. Konstigt vad som kan gömmas där under!