Citasha

Har haft en jättemysig kväll med lillkillen o mitt hjärta :)
Vi såg på Idol, åt popcorn o mös i soffan.
I helgen blir det antagligen en liten trip till svärföräldrarna i norge, det är lika mysigt varje gång. Dom får mig verkligen att känna mig som en del av familjen, och det uppskattar jag så mycket.
Jag har faktiskt känt mig varmt välkommen redan sen första gången jag var där.

Och jag vet att min familj känner det samma för Gro, vilket dom aldrig gjort för någon i mina tidigare förhållanden(det kan jag inte klandra dom för), även om dom försökt för min skull.

Ja, jag lovade juen bild på förändringen vad gäller håret, so here u go... Kila o Ana som var här för att lämna våra solstolar som legati deras bil i en halv evighet su så fort dom fick se mig "Men vi saaaaa ju för sååååå länge sen att du ska ha svart hår!! Vi vet vad vi talar om!"
Ja, det kanske dom har... Men det är nog ganska sällan ;)


Vad tycker ni trogna läsare? ;P
godkänt?






.

Puss på min kärlek!




.

Nu är allting på plats :) Både jag och alla saker. Ja, det står en del flyttlådor på balkongen som ska packas upp men flytten gick riktigt fort trots en liten försening på två timmar när hissen strejkade :/
Idag har det varit skola o vi fick öva oss hur det var att ligga i sjukhussängen på ett bäcken samt rulla över varandra på detta. Hur allvarligt vi tog uppgiften i fråga vet jag väl inte, men det var roligt ;)

Sedan möte med min studievägledare som gav mig glada nyheter; jag behöver alltså inte betala tillbaka domdär 23 000 till CSN sen jag var sjukskriven i våras!
Och nu ska bara en liten lapp till skickas in, så ska jag få bidrag igen om senast tre veckor :)

Turen gick vidare till elgiganten för att inhandla ny mobil. Inte hunnit kolla så mkt på den än, men det är självklart Nokia av färgen rosa ;)
Älskling hade lagat viktväktarmat (supergod!) som väntade på mig när jag kom hem o nu sitter jag ner i lugn o ro för första gången idag. Hon o lillkillen är på brottningsträningen o jag ska slappa lite innan jag packar upp en flyttlåda eller två.

Återkommer snart!

.

Vaknade upp till en karl i sovrummet idag, trodde att jag var klar med den biten?
Nej, nu var det inte så farligt, det var bara hantverkaren som var här för att fixa det sista i lägenheten. Men ett brutalt uppvaknande var det!

Har fixat gårdagens disk (man får ju bidra med något när man får tre mål mat om dagen ;) ) och får se vad som händer idag. Det blir iaf långpromenix o kanske en sväng till gymmet. Möjligtvis kommer även far o hälsar på :)
Känner att jag har fått ny energi igen och det är väldigt skönt. Hatar att vara trött o grinig.

Ja, min mobil har varit ur funktion det senaste, men jag hoppas på att få igång den under dagen, så om ni har försökt nå mig, försök gärna igen!!

.

Blev väckt av ett leende ansikte och frukost på sängen :)
Idag är det sex månader sen det blev vi. Ett halvt år sedan. Kanske inte så lång tid tycker ni, men vi har hunnit uppleva otroligt mycket tillsammans. Både bra o dåligt såklart. Men allt detta har bara stärkt bandet mellan oss.
Ikväll ska hjärtat laga festmåltid o det ska mysas som bara den :)

Vi fortsatte dagen med en tur till gymmet. Första för mig, blev lite småputt när Ture 60+ brevid mig orkade köra hårdare än jag. Men nu blir det andra bullar minsann ;) Ska försöka hinna med iaf tre dagar i veckan. Dessutom ska skolan skötas.


Jag älskar dig så mycket.
Du har mitt hjärta, min kropp och min själ.
Jag ser fram emot livet tillsammans med dig.





.

Ångesten river o sliter i mig o jag vet att jag inte borde vara ensam just nu. Men det är jag.
Alla har något bättre för sig och jag känner mig som vanligt som tredje hjulet (vilket jag också tydligen är) eller något som alla andra är så illa tvugna att dras med.
Jag har iaf Ozzy, som är ganska söt när han sover, o mycket alkohol. Tänker dränka ångesten i det tills det inte finns någon möjlighet för den att få plats i kroppen.
Haft ångest hela dagen, men nu står jag snart inte ut längre. Har insett att jag är jävligt ensam, jag har knappt några vänner kvar.

Jag hatar, o fruktar denhär känslan. När man kämpar för att ta nästa andetag, när det känns som råttor som klöser i bröstet. Det enda jag vill är att krypa upp i någons famn o att någon ska säga att det går över snart och andra fina ord.
Jag vet ju det, men jag vill höra orden.
Men här finns inga öppna armar, här finns bara jag, det för mig monotona ljudet från teven och den tjocka, kvävande, kolsvarta ångesten.

Jag försöker ta ett andetag i taget. Kanske tar jag mig in till stan o super upp mina sista slantar, dansar maniskt och hoppas på att sluta känna.
Eller så gömmer jag mig under täcket tills morgondagen kommer o hoppas att jag vaknar som någon annan.

Funderar på att ringa till Ida. Hon finns alltid där och förstår mig. Från första stunden där när vi satt och rökte utanför Agneberg första dagen i skolan. Då tror jag att vi knöt vårat band:)
Du kommer alltid att vara en av mina absolut bästa vänner, trots att vi ses allt för sällan!
Fina lilla Ida, vad jag saknar dig :( Måste bli ändring på dethär!!


Funderar på om jag borde gå en långromenad i regnet. Ta med iPoden o bara stänga av allt. Eller ta några sömntabletter o försöka sova bort skiten.
Jag vet inte.
När det blir såhär slungas jag direkt tillbaka till dåtiden. När det var en plåga att gå upp på morgonen o jag önskade mest av allt varje natt att jag skulle somna för att inte vakna mer.
Jag vet dock hur långt jag har kommit, men just nu känns det som jag blivit teleporterad right back to that time.
Så jag återgår till att lyssna på diskmaskinen brummande, svälja tårarna o dricka min drink.
Men jag är hårdhudad som tio jävla elefanter, så ni behöver inte oroa er. I´ll be back, in time.

Önskar bara att min älskling var här nu. Men nej. Jag är van vid att klara mig själv.



Vad brukar ni göra när ni har ångest?











.

Det har varit ganska tufft ett tag, men så ter sig ju livet ibland. Nu är dock inte livet tufft precis hela tiden.
Då kan man tackla det på ett helt annat sätt. Och nu behöver jag inte tackla det ensam. Vi stöttar båda varandra. Så som jag antar att det ska vara i ett förhållande?
Aldrig haft något sådant förut.
Med denna underbara kvinna känner jag mig som en egen individ, samtidigt som vi, jag, hon, lillkillen o fuldjuret är den familj jag alltid saknat och sökt, men kanske inte vetat det.


Jag funderar på att starta en "anonym" blogg paralellt vid sidan av denna då mina läsare ökar stadigt o jag känner att jag kanske inte kan vara så öppen som jag vill.

Själva idén med bloggen från början var i ett slags terapisyfte, lätta mitt hjärta för mina nära o kära. Nu ligger jag på ca 100 läsare per dag o främmande personer har vid ett flertal tillfällen kommit fram till mig på krogen o liknande för att berätta att de följer min blogg. Ofta människor som är bra mkt yngre än jag. Detta gör att jag känner ett visst ansvar i vad jag skriver o hur jag uttrycker mina åsikter, men jag vill kunna uttrycka mig helt fritt utan tanke på följder. Jag tycker då att detta är roligt och känner mig ganska hedrad att främmande människor är intresserade av mina tankar o åsikter.



Jag kommer nog alltid att ha sviter av min uppväxt, jag kommer aldrig att få ett normalt förhållande till min kropp och mat. Jag kommer alltid tro att människor ska lämna mig. Det sitter i min ryggmärg.
Jag kommer för alltid att bära med mig mina ärr, både dom på min kropp o dom i min själ.
Men ärr bleknar så småning om, både de fysiska och de psykiska. Det tar tid, men med tiden kommer de att glömmas bort.

Jag har svårt med tillit, både till mig själv och andra människor, men jag tror att jag börjar tackla det bra. Jag har få människor jag litar på till hundra procent. Ett fåtal vänner. Gro, som jag vet säkert att jag kommer att göra besviken någon gång, o säkert hon med mig, men så är det i alla förhållanden. Men skillnaden är att vi är ärliga mot varandra.
Det är något nytt för mig.
Ärlighet har jag alldrig upplevt som något naturligt i ett förhållande, inte fullt ut.. Varken i min familj, eller i mina egna förhållanden i min uppväxt. Men nu kan jag vara totalt ärlig och ta konsekvenserna för min ärlighet utan bekymmer. Det leder oss bara framåt.

Att få vara sig själv o bli accepterad för det är något av det viktigaste i mitt liv.



Dock har jag tidigare blivit styrd i vad jag ska tycka, tänka o hur jag ska uttrycka mig. Nu behöver jag inte oroa mig för det från något håll. Man måste inte alltid ha samma åsikter, hur mycket man än älskar varandra. Olikheterna hos människor gör bara livet mer intressant.

Ska modella imorgon och det ska bli roligt, även om jag känner mig ganska sunkig o småfet.
Tja, jag väger ju dock 11 kg mindre än för ett år sen o jag mår definitivt bättre, vilket även brukar synas, så det ska nog bli bra :)
Vet iaf att jag ska posera i hudfärgat linne o trosor, täckt med kedjor på två olika platser :) Blir nog bra det här :) Hoppas jag får tillgång till slutresultatet, då publiceras det givetvis här :)

Vi (Gro) hyrde tre filmer idag varav två var spanska o kritikerrosade. Dvs extremt konstiga o kassa.
Nästa gång väljer nog jag ;)

Här om dagen när vi var ute på dagliga turen, denhär gången Vindsvalan runt skiriker plötsligt Gro till värre än en stucken gris, och jag har nog aldrig sett någon hoppa så högt i hela mitt liv!
Skälet till detta var en stackar kopparsnok som irrat sig ut i lerstigen där vi kom klampandes.
Men både snok o Groda klarade sig helskinnade, om än något shockade.



Flytten fortsätter i sakta mak. Även min stationära dator har fått ett nytt hem på lillkillens skrivbord.
Nästa projekt blir att flytta teven. Nu hör vi båda till den där lilla skaran människor som inte skaffat platt-tv (eller flat-tv som Gro säger) så detta otympliga, svintunga åbäke blir inte alls kul att förflytta :/









Nej, nu blir det en kvällsmacka o sen ska jag krypa ner bredvid min kärlek
ÄLSKAR DIG! :)







.