Ännu en helvetisk dag, men som tur är så är den snart över.
Men imorgon är en ny som jag faktiskt ser fram emot, och även lördag.
För att börja med morgondagen är det fest host Jonathan och jag får träffa mina fina ex-klassmates för första gånge på en evighet!
Och på lördag blir det förpartaj hemma hos Denize, följt av krogrunda.
Kommer att bli fint :)
Me & Denize!
.
om jag bara kunde sluta gråta.
Vaknade klockan sju i morse och kunde inte somna om för allt i världen.
Den där stenen tryckte till hjärtat o luftvägarna och gjorde det närmast omöjligt att andas.
Så jag ställde mig i duschen i säkert 40 min och bestämde mig för att åka ut till Torp och tröstshoppa lite...
Nu har jag insett att jag faktiskt har size 36 på kläder och kan ta med dem direkt in i provrummet istället för att börja med 40 och arbeta mig nedåt.
(Hej snedvriden kroppsuppfattning!)
Well, stenen är visserligen kvar, men jag kunde fokusera på någonting annat några timmar och kom hem med en tjock stickad klänning/tunika, en stickad kjol, nytt nagellack, lipgloss med vattenmelonsmak och en ny ring.
Har ätit middag med mamma och Tony för att slippa känna att ensamheten äter upp mig innifrån och inse att teven är mitt enda sällskap.
Men förr eller senare måste jag ju gå hem...
Och nu ligger allt på samma barnsliga nivå som vid mitt förra "förhållande"
Raderas från facebook, göra slut via sms..
orkar inte mer.
Det är då man vet att man är totalt betydelselös.
Har haft en downperiod ett tag nu.
Men när jag vaknade var den där stenen borta från bröstet.
O till en början hade jag en bra dag o kväll till det spårade ur av ingen anledning jag kan se.
Nu är den dock tillbaka, bubbelt så stor, om inte tredubbelt.
Fick veta att folk jag trodde tyckte om mig inte alls gör det och att ord jag hört det senaste tydligen inte legat någon riktig känsla bakom.
But thats life i guess.
Känner bara för att ge upp. (igen)
Tänker spendera natten med att kedjeröka (nej, jag röker inte, men ändå) och lyssna på musik för att kväva ångestskriken.
Och tårarna...
Den bästa versionen jag kunde hitta, meeeen hon finns ju på Spotify :)
"Jag vill va vanlig, vad de nu e, jag vill göra fel o erkänna det
jag vill leva för dan o inte låta natten sluka mig nåt mer.
Om du vill ha mig så säg till, för själv vet jag inte vad jag vill.
Jag har försökt ta tag i nån men händerna kan inte hålla still.
När jag blir arg ger jag igen, jag undviker sanningen.
Jag kan säga att jag älskar dig och sen aldrig säga det igen.
Och jag kan gråta men först när dom har gått, ja mina känslor har jag svårt att lämna bort.
Om dom tror att dom har sårat mig, så har dom bara missförstått.
Jag börjar om varenda dag, försöker vara det som dom vill att jag ska va
men när jag somnar på natten har jag glömt om jag själv mår bra.
Jag vet inte vart jag är, jag är med men ändå aldrig riktigt där.
Det är höstkallt på balkongen men jag längtar till nåt annat än det här."
Ja, att beskriva dessa två veckor och allt vi upplevt skulle ta ungefär lika lång tid.
Men jag tänkte dela med mig av höjdpunkterna :)
I det stora hela har det varit underbart, actionfyllt och härligt!
Ska man ta ett par minus med resan (dessa var dock ganska få) så får det bli dessa mycket enträgna turkiska karlar som svärmat runt oss konstant dom senaste fjorton dagarna.
Vårt besök på en turkisk polisstation mitt i ingenstans (dvs vischan) en hel dag (där ingen talar engelska o vår turkiska är något ringrostig), diteskorterade i polisbil låg väl inte heller högt på listan.
När vi sedan blev eskorterade in i ett litet rum där fem polismän satt och vaktade oss utan att släppa oss med blicken, var iaf inte jag stor på jorden! (men dom bjöd på äppelté...)
Men efter mycket om o men och en hel del böter kom vi ju där ifrån tillslut ;)
Och vi lärde oss ju även något på kuppen!
Utöver detta missöde har allt varit fabulöst :)
Jetskituren var något av det roligaste jag gjort, trots att jag klängde mig fast som en spastisk koala bakom stackars Gro som fick kämpa för kung o fosterland för att vi inte skulle drutta av.
Självklart var det ju gasen i bott från början till slut! :D
Självklart var vi ju även tvugna att prova på mer vattensporter, som Rafting!!
Vår raftingguide bestämde sig efter en mindre krock med ett äldre par i en kanot för att kasta mig i vattnet, för att visa att det inte var någon fara... Jag simmade som en blå för att hinna ikapp båten. men upp kom jag ju, efter mycket om o men. o det var minsann en upplevelse utöver det vanliga!! :D
"Forsen vi åkte i"
Har man tagit sig till Turkiet är ju Turkiskt bad ett måste!!
Mycket skönt!! :D
Och så blev det ju madrassbad i havet såklart :P
Ja, men det var även lite skönt att komma hem med.
Imorgon ska jag ringa och söka ytterligare ett jobb. Lite rädd att avlägsnandet av likmaskar kan ingå i arbetsuppgifterna, men cash is cash.
:)