Kände mig nästan en smula överambitiös när jag nu två dagar i rad kommit för tidigt till skolan istället för att behöva powerwalka i panik den sista biten.
Well, i måndags var jag ju inte riktigt tidigt med flit.
Imorgon börjar jag 10 och funderar starkt på att kanske ta en liten sväng till gymmet innan jag knatar iväg. Har ju lagt mig till med ovanan att vakna vid 5 på morgonen. Pigg som en jävla lärka på speed.
Nu har vi börjat läsa lite kultur. Det är ganska intressant eftersom vi är en ganska blandad kompott i klassen. Pratat lite jultraditioner bland annat. Jag har nog inga speciella, för utom Paradisasken som ska finnas där.
Mina jular har varit ganska "flaxiga" de senaste åren. Och julkänslan har inte varit där.
Annars kom vi fram till att det jag o Senada dukar fram på julbordet i år blir självmords-sill.
Vad det är? Helt vanlig sill såklart, inlagt i arsenik. Har du ingen arsenik kan du ta någonting annat du har hemma, råttgift, natriumhyoxid (helt vanlig propplösning), ja var uppfinningsrik. Blanda det i en skvätt vodka (tesprit går lika bra) och låt det dra över natten, sen är det klart att servera! Krydda med lite dill alt. krossat glas för en extra kick!
Vad dukar ni fram på julbordet?
Har varit hos mormor o morfar idag o haft lite julpyssel. Med andra ord har vi gjort julgodis. Vi är ganska fixerade vid mat i min familj. Jag fick utstå helvetet med att göra knäck för första och sista gången. Eller rättare sagt att försöka få den kladdiga geggan i dom ytterst små och tunna formarna som välter om man råkar andas på dom. Säkert en trevlig sysselsättning om man fötts med den där egenskapen som kallas tålamod. Jag stod längst bak i kön när det delades ut. Om jag ens stod i kön över huvud taget, det kan mycket väl vara så att jag låg hemma o sov.
Ja, marsipankörsbären som vi har haft sen jag var yettepyttelitten behärskar jag iaf att göra, hehe.
Sen har vi dom små vidriga ischokladgrejerna nedan med hasselnötter och daddlar. Uäääck!
Jag tänker väldigt mycket.
Jag tänker precis när jag slår upp ögonen på morgonen, jag tänker in i det sista innan jag somnar, jag tänker i stort sett även när jag sover. Kanske har det med min diagnos att göra, jag vet inte riktigt, och jag bryr mig inte heller, jag tycker om att tänka även om det är ganska jobbigt när jag ältar sönder allting så att hjärnan tillslut känns som välling.
Men ord har alltid varit min flykt från verkligheten, om det så var i musik eller skrivandet. Orden var min flykt innan drogerna blev det.
Men musiken är så otroligt viktig för mig.
Jag njuter på morgonen på väg till skolan när jag går med iPoden i handen och den fyller mig med kraft för dagen, medans det ljusnar och snön knarrar under mina skor.
Nu vill jag inte ha något med droger att göra, men orden vill, och kommer jag alltid att ha kvar, och dom gör mig bara gott.
Men jag har lättare att uttrycka mig i det skrivna ordet än i det talade. Många som läst min blogg och annat jag skrivit har sagt till mig att jag behärskar det svenska språket på ett speciellt sätt.
Det vet jag inte om jag kan hålla med om. Men jag vill tänka efter innan jag uttrycker mig. Därför ligger skriften mig närmare.
Jag ska på samtal hos en person imorgon som är specialiserad på missbruk. Jag missbrukar inte nu, men jag har gjort det i många, många år och jag har haft återfall och vill aldrig ha det igen.
Jag har aldrig sökt hjälp för det tidigare och känner att jag är redo för det nu, för att veta hur jag ska hantera dom känslor som kan komma när ett återfall kan kännas nära, när livet är jobbigt, som det självklart blir ibland. För det kan det göra ibland, och jag tror det är när man säger att "man aldrig någonsin skulle ta ett återfall" som det är farligt. För risken finns. Man måste slåss mot det, men man ska inte se sig som "frisk" (enligh min åsikt) även om man varit ren i si o så många år, oavsett vilken drogen är. Drogens sort spelar inte så stor roll.
Samma sak gäller ätstörningar. Det är något man lever och kämpar med resten av livet.
.
