Han lyckades också kräkas i min säng i ett obevakat ögonblick, så det blev till att slita upp sängkläderna i rena förskräckelsen och plocka fram Vanish och hälla över allting.
Pust.
Så kan det vara att vara med hund.
.
Ser fram emot mitt samtal med min läkare på måndag, då jag får resultatet av utredningen. Har fått många frågor varför jag gjort den och hur lång tid det tagit.
Well, anledning nummer ett är väl att jag sedan jag varit 13 regelbundet haft kontakt med bup och sedan psyk eftersom jag mådde väldigt dåligt, redan då jag var riktigt liten. Nu mår jag otroligt mycket bättre, men det är ännu inte helt hundra. Och det kanske det inte blir heller, men detta är ännu ett steg på vägen för att kanske få veta vart problemet ligger och det är viktigt för mig att ta dessa steg.
Hela proceduren från det att det kom på tal har tagit lite över ett år, då har jag fått höra att det i mitt fall gått ganska fort.
So, thats why :)
.
Ser även fram emot söndag då jag ska träffa någon jag längtar mycket efter! :D
.
.
.
.
.