Resan, ja hela hämtningen gick över förväntan!
Från det han kom ur sin bur på Arlanda viftade han glatt på svansen och somnade nästan direkt i bilen.
Vi stannade till ett par gånger för att se om det behövde kissas, men det var roligare att skutta runt i snön o bita lite i kopplet.
Men med tanke på att han är två år och aldrig tidigare haft koppel på sig, så sköter han sig mycket, mycket bra!
På den tid vi spenderat ihop än så länge måste jag säga att han verkar mycket stabil, tillgiven och lugn i sitt temprament om man ser till omständigheterna.
Att lämna sitt hem o sina hundkompisar, flyga, åka bil, uppleva massor av nya intryck och nya människor under loppet av ett dygn borde göra en liten hundhjärna och kropp mycket trött, men så fort vi kom hem och han hade inspekterat allting mycket noggrant så började han leka med sin pipleksak :)
En fröjd för mammas öga ;)
Det har inte hänt några olyckor inomhus, so far och han har otroligt nog sovit hela natten på sitt täcke!
Sitt har han redan lärt sig (thank God for meatballs!!) så jag antar att han måste ha ett mycket högt IQ ;)
Precis som jag alltså.
Då var vi änligen hemma jag och min pojk ;)
För att lämna hundvärlden en liiiten stund....
Möte nummer två i Måndags gick även det över förväntan!!
Många, tunga stenar föll från mina axlar i det lilla sunkiga mötesrummet..
Kunnde nästan höra när de damp mot golvet...
Så, ja allting känns så härligt just nu, som om jag äntligen hittat rätt. (Och detta gäller fler plan..)