Citasha

Sömnen är ganska jobbig nu, eller snarare bristen på den! Men efter nästan två dygn utan sömn sov jag som en gudinna inatt! Underbart!! Så, nu har jag nyladdade batterier igen. Känner mig fortfarande betydligt piggare o inte så orkeslös som förut, så det verkar hålla i sig och säkerligen har injektionerna gjort sitt även om jag inte tagit så många än.

Igår var jag som en zombie, övertrött, seg o mer förvirrad än vanligt av sömnbristen och funderade ett tag på om hjärnan faktiskt börjat stänga ner vissa delar... ;) Men trots det bestämde jag mig för att försöka ta mig ut och göra något istället för att sova på dagen eller bara ligga i soffan. Så det blev en liten tur till Trollhättan för en liten fika med Gro och Ozzy på cafét på Strandgatan, precis brevid kanalen. Dexter var ju kvar hemma så det blev en ganska snabb visit, men roligt att komma ut lite. Och att komma iväg utan Dexter någon gång, hur mycket jag än älskar honom. Han är ju med mig i stort sett hela tiden, dygnet runt, förutom när jag handlar eller liknande, så det kan vara skönt att göra något själv ibland som sagt. Och jag vet ju att han inte har ont av att vara ensam hemma några timmar.

Och till er som är så jäkla nyfikna o tror er veta allt om mig, för att ni läser min blogg. Nej, jag och Gro är inte tillsammans, men vi är väldigt goda vänner och det är jag jätteglad för o värdesätter mycket!! Man kan faktiskt som vuxen, mogen människa vara vän med sina ex och måste inte automatiskt hata den bara för att förhållandet inte höll. Och inte heller Katrin och jag är lovers, som jag också fått komentarer om! Kul att ni kommenterar, men såna o de med otrevlig ton, som konstigt nog alltid är anonyma (?) hamnar i skräpet. Om det skulle hända något spännande på min uppenbarligen för andra, ytterst intressanta kärleksfront kommer jag nog att skriva om även det när/om jag känner för att dela med mig! Så, nu slipper ni fråga o spekulera mer i det! :P

Ikväll ska jag på besök hem till just Katrin o hennes "kombo" och deras mini-zoo inehållande fem katter och tre hundar :) Blir troligtvis en film samt det vanliga kacklandet, så jag hoppas att hennes medboende har öronproppar till hands! Kanske jag som god gäst borde ta med ett par till honom helt enkelt... ;)

 

Blev en riktigt lång promenad! Dex o Ozzy fick hälsa på varandra bara de två till att börja med, eftersom de inte sets förut o att Dexter har lite problem o är lite rädd för just stora mörka hundar. Men det var inga problem alls, han reste lite ragg ett par sekunder, sen var det bra med det. Och att Ozzy är lugnet själv gjorde det ju såklart ännu enklare o en perfekt i den för Dexters "farliga" sortens hund att öva på o se att det inte är ngt att vara rädd för :) Gick även bra med Saga o Ozz, men vi hade väl inte trott annat heller i o för sig. Saga tycker ju om alla hundar, även om hon har ett lite speciellt sätt att visa det på ;) O det gör även Ozz, även om han är lite mer tillbakadragen o småharig ;) Han o Saga svalkade sig i Bjursjön o jagade lite pinnar vi kastade. Dexter nöjde sig med att titta på o sträcka sig så långt att han doppade tassarna i sjökanten. Mammas lilla fjolliga landkrabba ♥ Så med andra ord kommer det nog att bli fler promenader med allihop!

 

Så nu är jag ganska trött, men härligt trött, inte bara seg och orkeslös. Har varit lite dålig på att komma iväg o få injektionerna denna veckan, men nästa ska jag skärpa till mig o se till att ta mig dit varje dag, sjukling eller ej. Ska be om senare tider än 8.30 nästa vecka, eftersom jag vet hur svårt jag har att ta mig ur sängen om morgonen.

Läkaren som jag ligger i luven med har jag tack o lov sluppit ha någonting mer med att göra än så länge. Han skrev ut Xanor Depot till mig att ta dagligen mot min "ångest". Nu är ju saken, som även han vet att jag inte har ångest jämt, inte ens speciellt ofta o tycker då det är totalt onödigt att ta ett benzopreparat, som också är beroendeframkallande, dagligen i "förebyggande syfte". Jag har ju tidigare haft "vanliga" Xanor (som är snabbverkande o också går ur kroppen snabbt till skillnad mot depottabletterna) att ta vid behov, utskrivet i ytterst sparsam mängd , när jag har allt för svår ångest. Och de har även fungerat som en trygghet att bara ha till hands, även om jag inte måste ta dem. Men det är han helt enkelt helt emot av ngn anledning som han inte ville/kunde förklara för mig, och han satte då in detta istället utan att rådfråga, eller ens träffat mig, vilket var det som störde mig mest.

Jag tog de nya tabletterna en dag, för att iaf kunna säga att jag gett det ett försök o att jag inte bara är "motvals" som han anser mig vara. Men blev bara trött o seg i huvudet, så dom kan han få behålla. Då hanterar jag hellre ångesten på naturlig väg när den väl kommer, än att vara konstant seg i skallen o få ångest över att jag inte orkar ta tag i vardagen. Ja, det var en liten del av det vi hade olika åsikter angående, men eftersom jag endast är "patient" så väger hans mening tyngst oavsett vad jag tycker eller tänker. Har väl inget emot ändringarna i sig, men vill iaf bli bemött med lite empati, förklaringar och att iaf få chansen att säga min mening o bli lyssnad på, i vad som faktiskt enbart rör mitt liv, hur högutbildad o beläst han än må vara.

Well, det löser sig det med! Ingenting jag tänker låta mig slås ned av, även om jag blev upprörd till en början! Fick även reda på förut vem som uttalat sig om min skötsel av Dexter, men hör jag inget mer skitsnackande så väljer jag att strunta i det. Känns som en onödig strid att ta, iaf i nuläget. Har viktigare saker att lägga fokus på :) Som att träna så mkt jag orkar med Dex, nu när jag är piggare och börja med gymmandet igen. Men just precis nu ska jag fokusera på att intala hjärnan att det snart är sovdags o hoppas att den lyssnar inom de närmsta timmarna!

 

Legat utslagen i mörkt, tyst sovrum med migrän de senaste dagarna, så det är därför jag inte varit kontaktbar. Nu har det dock gett med sig o jag tror att det är över för denna gång, o hoppas det dröjer tills nästa!

Fick hör någonting förut som gjorde mig totalt rosenrasande! En granne har tydligen gått runt o sagt att jag bara rastar Dexter på gräsmattan utanför och aldrig tar promenader med honom. Jag kan tåla det mesta i skitsnacksväg, men inte när det kommer till att jag missköter min hund! För det första har jag aldrig låtit honom ens kissa på gräsmattan utanför, och är han med ute i trädgården rastar jag honom först för att han inte ska kissa där o han är alltid kopplad där, och jag är nog den enda av hundägarna i huset som följer den regeln. För det andra så går vi första morgonkissen, precis när vi är nyvakna till en gräsplätt/buskage mittemot huset för att bara göra första skvätten innan ordentlig promenad. Kan hända att vi går dit på sista nattkissen ibland också. Skulle det då vara så att han bajsar tar jag givetvis upp det! Är ganska säker på vem det är som sagt detta, och är så fallet kastar hon sannerligen sten i glashus, för hon är den sista person som ska uttala sig om hundar då hon inte tar någon vidare bra hand om sin egen. Jag själv vet ju att det bara är skitsnack, men det är inte roligt om det sprids runt och att folk faktiskt tror att jag missköter honom. Jag ska iaf gå till grunden med detta o ta reda på vem som sagt det, sedan konfrontera personen öga mot öga, o på ett lugnt o sansat sätt tala om att är det någonting denne oroar sig för gällande mig o min skötsel av Dexter kan hon eller han komma till mig direkt.

Huuua! Nog om negativa saker nu! Var ju hos Juan i söndags o det var så mysigt att få träffa honom en längre stund, för det var ett tag sen nu. Vanligtvis ses vi ju nästan varje dag, så jag hade ordentlig abstinens! Vi tog en promenad på Hjärtstigen som är så fin, sedan gick vi o satte oss i solen o uppdaterade varandra om det senaste. Juan fick även sin present som han varit så nyfiken på! Och den uppskattades! :D Så nu ses vi nästa gång på söndag igen, då det blir picknick om vädret är med oss :)

Nu har jag som sagt återhämtat mig ganska bra från migränen, men vågar mig inte på några större utsvävningar. Så lite senare blir det en liten träff/promenad med Gro, Katrin, Saga, Dexter o även Ozzy! Ozz har ju inte varit med förut, men jag tror inte att det ska vara några problem eftersom vi ska ta första mötet mellan honom o Dex väldigt försiktigt o lugnt :) Var länge sedan jag såg den stora hårbollen nu ♥

Blir kanske ett par bilder o rader ikväll, om inte ha det bäst alla fina ni!   

 

Blev ingen visit hos Juan igår, eftersom det bara nästan hade varit dit o vända för mig. Så vi kör en heldag idag istället :) Och vädret verkar ju lovande så det blir väl en promenad eller kanske bara sitta i solen o softa, ja vi får se vad vi hittar på, spelar inte så stor roll, ska bara bli kul att ses :)

Har de senaste dagarna känt mig betydligt mycket piggare än jag gjort på väldigt länge. Om det beror på injektionerna eller att jag höjt dosen på Concertan vet jag inte, kanske är det en kombination av de två. I vilket fall hoppas jag att det varar så länge som möjligt!

Efter en tur med hundarna igår knallade jag o Katrin ner till stan o tog en fika, Chailatte för mig givetvis ;) Var jättelänge sedan jag gick o fikade, förr hade jag så svårt att sitta still så länge o blev bara rastlös, men nu var det bara avkopplande o mysigt :) Har ju fortfarande den där inre rastlösheten lite från o till, men inte ens i närheten av hur det var innan jag började med medicinen. Den är den enda av alla mediciner jag provat genom åren som faktiskt hjälper otroligt mycket, mer än vad jag hade kunnat tänka mig. Har tom börjat läsa en bok, utan att behöva läsa om raderna flera gånger för att tankarna flyger iväg och jag inte tar in det som står. Även otåligheten när jag måste vänta på någonting, tex stå i kö, vänta på bussen eller vänta på någon som ska komma osv har ändrats jättemycket. Med andra ord en hel del positiva saker och biverkningarna är väldigt milda, och jag har tur på den fronten jämfört med många andra som haft jättejobbiga biverkningar. Det jag märkt av mest var lite hjärtklappning första veckorna, och lite illamående vilket har gått över helt nu. Fått lite utslag som liknar finnar, men som tur är bara på armarna och inte i ansiktet, o även det börjar bli bättre.

Varit på VC och fått min dagliga sil ;) Men idag gjorde det ordentligt ont!! Det tar ju högst tio minuter att gå dit härifrån o högst tio där inne för att få den, så det är väldigt lättvindigt för mig som ofta har svårt att ta mig iväg på såna här saker då jag ogillar allt som har med sjukhus/vårdcentraler att göra. Antagligen för att jag spenderat så mycket tid där genom åren. Nej, nu blev det för mycket sjukdomssnack här, så nu lämnar vi det!

Nu ska jag slå in presenten jag köpt till Juan! Han kommer att älska den, det vet jag ;)

 

 

 

Föregående vecka har varit jäkligt tuff och energikrävande, och det känns skönt att försöka skaka av mig det och satsa på att den här veckan kommer att bli bättre! Anledningen till den tuffa veckan beror till största delen på att jag fått en ny läkare, som jag haft att göra med tidigare och både han och jag insåg att vi inte går ihop. Som tur är har jag sluppit gubbfan i många år, men nu pga läkarbrist är jag åter tvungen att ha med denna ynkliga ursäkt till människa, med total avsaknad av empati att göra. Han har nu, utan att ha träffat mig eller ens pratat med mig på telefon, bestämt för mig väldigt viktiga saker över mitt huvud som ställer till det otroligt mycket för mig. Lyckligtvis har jag min underbara sköterska J som faktiskt står på min sida i frågan och jag gick med på att tillsammans med henne träffa gubbfan för att iaf försöka ge min åsikt i frågan, och ifrågasätta hans tillvägagångsätt. Jag var så arg att jag skakade, men lyckades hålla mig samlad och lugn.

Men denna människa lyssnar inte till någon, (speciellt inte en patient) när han har bestämt sig för vad han tycker om någonting, och jag tror enbart det beror på att hans sätt är det enda som gäller o tillslut blir det en principsak att hans beslut är slutgiltigt och det enda rätta, oavsett vad någon annan tycker. Han har helt enkelt rätt, hur många motargument man än kommer med. Ja, jag försökte göra min röst hörd, men det var som att tala med en vägg och jag fick inte ens svar på mina frågor eftersom han i tjugo minuter talade oavbrutet om vad han tycker och att det är det enda rätta. När han ignorerat mina försök att få göra min röst hörd (vilket inte är helt lätt när någon talar oavbrutet o avbryter mig så fort jag öppnar munnen) så reste jag mig och sa att jag orkar helt enkelt inte lyssna mer och att jag får ut lika mycket av det mötet som att titta på färg som torkar. Även om han dock inte lyssnade på vad jag sa, så kändes det otroligt skönt att jag kunde hålla mig så lugn och sansad, trots att jag kokade inombords. Problemet är inte löst och jag tänker inte ge mig förrän jag får ett svar på mina frågor och en förklaring till hans otroligt oprofessionella tillvägagångssätt.

Men! Nu är det ny vecka och jag ska försöka släppa det och inte oroa mig för det innan det är dags för nästa strid! Men veckan har inte varit enbart dålig. I lördags mötte jag upp Katrin på eftermiddagen för en tur med hundarna. Sedan handlade vi lite nödvändigheter, som snus och cigaretter och gick hem till mig och softade i var sin ände av soffan. Nu råkar det bli så att varje gång vi ses, så går klockan väldigt fort, eftersom vi kacklar oavbrutet o alltid har så trevligt, och vips är det helt plötsligt en ny dag! (vilket vi märker först när det helt plötsligt är ljust ute :P ) Så Katrin knallade hem vid halv tio-tiden på förmiddagen igår :) Jag var då för övertrött för att sova och beslutade efter lite pepp från Gro att ta en långpromenad med henne, så det var bara att köra på! Och hela 7km blev det, så då kände vi oss duktiga.

Har nu börjat att enbart dricka shakes o äta frukt i en vecka, för att få en kickstart och mer motivation gällande vikminskningen. Sedan kommer jag att äta ett vanligt mål om dagen o ta shakes resterande mål. Jag o Katrin ska också gå till Motionshuset på onsdag! Åh, vad jag har saknat att träna!! Och jag har så svårt att ta mig iväg själv, lättare när man är två som kan peppa varandra. Katrin är en aning skeptisk, men jag ska allt få henne att ändra den uppfattningen rätt fort ;) Och visa att det faktisk kan vara riktigt kul att träna på gym o inte enbart jobbigt :)

Vid 16 tar jag bussen till bästa Juan, blir bara en snabbvisit idag, men får ta igen det i helgen, får iaf träffas om än dock en kortis! När jag kommer hem blir det en kvällspromenix med Katrin o hundarna o eftersom hon är en smula mer tekniskt lagd än mig, på det där sättet tex att hon kan bygga ihop en dator själv, så ska jag lämna min bråkiga laptop i hennes händer o se varför den trilskas så.

Idag har jag en riktigt bra dag, och jag ska njuta för fulla muggar, för det var ett tag en nu!!!

 

 

Jag är less o nere och har ingen lust att göra annat än att ligga i sängen o lyssna på musik. Ingen ork till annat heller för den delen... Fick reda på av läkaren att jag har svår B12-brist, samt några andra basic vitaminer, vilket kan bidra till att jag är så trött som jag är. Så nästa vecka börjar jag med den första av femton injektioner med bla. vitamin B12 för att det har bättre o snabbare effekt än tabletter. Tur att man kommit över sprutfobin genom åren iaf... Tröttheten och det att jag är så trött även på mig själv gör att jag mest isolerar mig just nu, även om jag vet att det är precis motsattsen till vad jag borde. Men jag känner inte att jag har något att tillföra någon just nu och är bara ällmänt miserabel och tråkig att ha att göra med. Jag känner mig förbannat värdelös just nu helt enkelt, so bare with me please..

 

In my mind
In a future five years from now
I'm a hundred and twenty pounds
And I never get hungover

Because I
Will be the  picture of discipline
Never minding what state I'm in
And I will be  someone I admire

And it's funny how I imagined
That I would be that  person now
But it does not seem to have happened
Maybe I've just forgotten  how
To see
That I'm not exactly the person that I thought I'd be.

And in my mind
In the far-away here-and-now
I've become in-control  somehow
And I never lose my wallet

Because I
Will be the  picture of discipline
Never fucking-up anything
And I'll be a good  defensive driver

And  in my mind
When I'm old I am beautiful,
Planting tulips and vegetables
Which I will mindfully watch over

Not like me now
I'm so busy with  everything
That I don't look at anything
But I'm sure I'll look when  I am older

And in my  mind
I imagine so many things
Things that aren't really happening
And  when they put me in the ground

I'll start pounding the lid,
Saying, "I  haven't finished yet,
I still have a tattoo to get,
It says, 'I'm living  in the moment'".

And it's funny how I imagined
That I could win this  win-less fight
Maybe it isn't all that funny
That I've been fighting all  my life
But maybe I have to think it's funny
If I want to live before I  die
And maybe it's funniest of all
To think I'll die  before I actually
See
That I am exactly the person that I want to be.

Fuck yes.