Citasha

Blev en riktigt lång promenad! Dex o Ozzy fick hälsa på varandra bara de två till att börja med, eftersom de inte sets förut o att Dexter har lite problem o är lite rädd för just stora mörka hundar. Men det var inga problem alls, han reste lite ragg ett par sekunder, sen var det bra med det. Och att Ozzy är lugnet själv gjorde det ju såklart ännu enklare o en perfekt i den för Dexters "farliga" sortens hund att öva på o se att det inte är ngt att vara rädd för :) Gick även bra med Saga o Ozz, men vi hade väl inte trott annat heller i o för sig. Saga tycker ju om alla hundar, även om hon har ett lite speciellt sätt att visa det på ;) O det gör även Ozz, även om han är lite mer tillbakadragen o småharig ;) Han o Saga svalkade sig i Bjursjön o jagade lite pinnar vi kastade. Dexter nöjde sig med att titta på o sträcka sig så långt att han doppade tassarna i sjökanten. Mammas lilla fjolliga landkrabba ♥ Så med andra ord kommer det nog att bli fler promenader med allihop!

 

Så nu är jag ganska trött, men härligt trött, inte bara seg och orkeslös. Har varit lite dålig på att komma iväg o få injektionerna denna veckan, men nästa ska jag skärpa till mig o se till att ta mig dit varje dag, sjukling eller ej. Ska be om senare tider än 8.30 nästa vecka, eftersom jag vet hur svårt jag har att ta mig ur sängen om morgonen.

Läkaren som jag ligger i luven med har jag tack o lov sluppit ha någonting mer med att göra än så länge. Han skrev ut Xanor Depot till mig att ta dagligen mot min "ångest". Nu är ju saken, som även han vet att jag inte har ångest jämt, inte ens speciellt ofta o tycker då det är totalt onödigt att ta ett benzopreparat, som också är beroendeframkallande, dagligen i "förebyggande syfte". Jag har ju tidigare haft "vanliga" Xanor (som är snabbverkande o också går ur kroppen snabbt till skillnad mot depottabletterna) att ta vid behov, utskrivet i ytterst sparsam mängd , när jag har allt för svår ångest. Och de har även fungerat som en trygghet att bara ha till hands, även om jag inte måste ta dem. Men det är han helt enkelt helt emot av ngn anledning som han inte ville/kunde förklara för mig, och han satte då in detta istället utan att rådfråga, eller ens träffat mig, vilket var det som störde mig mest.

Jag tog de nya tabletterna en dag, för att iaf kunna säga att jag gett det ett försök o att jag inte bara är "motvals" som han anser mig vara. Men blev bara trött o seg i huvudet, så dom kan han få behålla. Då hanterar jag hellre ångesten på naturlig väg när den väl kommer, än att vara konstant seg i skallen o få ångest över att jag inte orkar ta tag i vardagen. Ja, det var en liten del av det vi hade olika åsikter angående, men eftersom jag endast är "patient" så väger hans mening tyngst oavsett vad jag tycker eller tänker. Har väl inget emot ändringarna i sig, men vill iaf bli bemött med lite empati, förklaringar och att iaf få chansen att säga min mening o bli lyssnad på, i vad som faktiskt enbart rör mitt liv, hur högutbildad o beläst han än må vara.

Well, det löser sig det med! Ingenting jag tänker låta mig slås ned av, även om jag blev upprörd till en början! Fick även reda på förut vem som uttalat sig om min skötsel av Dexter, men hör jag inget mer skitsnackande så väljer jag att strunta i det. Känns som en onödig strid att ta, iaf i nuläget. Har viktigare saker att lägga fokus på :) Som att träna så mkt jag orkar med Dex, nu när jag är piggare och börja med gymmandet igen. Men just precis nu ska jag fokusera på att intala hjärnan att det snart är sovdags o hoppas att den lyssnar inom de närmsta timmarna!