Citasha

Nu byter jag blogg! Kommer att hålla till på http://flowersmadnessandpolarbearrugs.webblogg.se/ nu framöver!

 

 

 

 

Nu har jag och bloggen haft ett ganska långvarit uppehåll och jag känner att det är dags återgå till vårt tidigare förhållande. Varför jag pausat undrar kanske en del? Det råkade bara bli så och med tanke på att jag bloggat ganska flitigt sedan 2007 på den här och min tidigare så sinade orken och inspirationen, men som nu verkar ha återvänt igen :) Sedan har jag mått ännu sämre i slutet av förra året vilket också gjorde att jag inte orkade. Gällande mitt mående så har det som sagt inte varit något vidare över huvud taget föregående år, fysiskt alltså. Psykiskt har det varit helt okej och de gånger jag "dalat" berodde nog också mycket på den fysiska biten. Hur som helst så har jag haft betydligt fler bra dagar de sista veckorna och jag anstränger mig för att inte bli för deppig när de dåliga kommer. Har även nyligen lagt om min kost och börjat träna igen vilket alltid förbättrar hur jag mår, både själsligt och kroppsligt. Och nej, ingen har kommit fram till vad felet är än, men jag ska inom närmsta tiden besöka en specialist inom sjukdomar som "inte finns", alltså kroniskt trötthetssyndrom och liknande och kanske ger det något.

Nu har min lilla kille varit här hos mig och i Sverige i lite drygt ett år. Tiden har gått väldigt snabbt men det känns också som om han varit hos mig i flera, flera år. Tänker tillbaka och läser allt jag skrev om honom i början och inser hur mycket han har växt i sitt beteende och hur trygg han blivit. Han är fortfarande osäker för många främlingar vid första mötet, och speciellt utomhus om någon kommer för nära eller för hastigt på. Men jag är ju också väldigt väl medveten om det här och har alltid stenkoll på omgivningen och kan läsa av hans kroppsspråk väldigt väl. Tyvärr finns det många ignoranta människor som bara kan försöka klappa honom utan att först fråga om lov. Det gör mig vansinnig och det låter jag dom veta också. Skulle det mot förmodan hända någonting så blir det ju jag och min hund som får lida för det i slutänden även om det var någon annan som agerade fel. Jag har svårt att tro att dessa människor hade gått fram på samma sätt till en främmande Rottweiler, Schäfer eller Pitbull tex som ses som de "farliga" "agressiva" raserna. Konstigt nog har det bara varit vuxna som gjort det och barn frågar alltid innan. Hade ju förstått om det var tvärt om. Han har inte träffat så många små än men de han hälsat på har varit spännande och kul och han har velat busa. Dock låter jag inte barn jag inte känner och vet vilken hundvana de har gå fram. Men det är också ganska tryggt ibland då han vaktar mig väl när vi ofta går kvälls och nattetid i området och det ju är ganska gott om missbrukare, langning, bråk och småkriminella typer i krokarna. 
Men som sagt, Dexter har utvecklats väldigt mycket och alla i min umgängeskrets som han lärt sig vara trygg med får liksom jag se den kelsjuka, roliga, livsglada förväxta knähund som han verkligen är :) Gro, Katrin, mamma och pappa är absoluta favoriterna och då glömmer han snabbt mamma bort mig ;) Att besöka Katrin är ju såklart extra roligt då han har bästa vännen Saga, nytillskottet Lilleman och gammeltanten Julia där. Hundar är med andra ord nästan aldrig några problem att introducera annat än vissa dominanta hanar. Jag tror att han trivs ganska bra med livet som hund i Sverige och nu till våren kommer vi även att börja lydnadsträna, vilket kan behövas då han har ganska selektiv hörsel ;)

När vi skålade in det kommande året på nyår bestämde jag att 2013 skulle bli "mitt" år och kicka 2012´s ass. Och so far pretty good :) Jag tänker se till att det fortsätter så också och har lite tankar om vad som ska hjälpa mig med det. Bland annat kommer jag att prova på DBT (dialektisk beteendeterapi) för att se om det kan vara någonting för mig i syfte att utvecklas tankemässigt och lära mig hantera mitt mående bättre. Ska bli väldigt intressant om inte annat.
Och idag är även ett datum att fira lite för mig, vilket läsning ur gamla dagböcker påminnde mig om. Det är nämligen exakt fyra år sedan som jag tog beslutet att jag inte längre ville leva mitt liv med missbruk som min vardag och livsval. Första gången jag helt ärligt inte ville fortsätta vilket jag tidigare bara sa till min omgivning, och ibland försökte intala mig själv också. Vägen har varit mer än tuff och jag har misslyckats flertalet gånger längs den också, det står jag för, men aldrig någon gång gjort det utan ånger därefter. Tidigare ångrade jag inte en tablett jag svalde, bara att de tog slut. Och min ordinerade medicinlista och mängd har också ändrats ordentligt sedan idag fyra år tidigare. Då åt jag 10 olika preparat, flera gånger per dygn och ca 20 piller, en mindre måltid. Alltså utöver det jag också missbrukade, då vet jag inte vad antalet skulle ligga på. I dagsläget tar jag antidepressivt samt Concerta för ADHD:n en gång per dag och sömnmedicin periodvis när sömnen blir för dålig. Så ja, jag har kommit ganska långt och är så glad för att jag tog det där beslutet. Annars hade jag med största sannorlikhet inte suttit här nu.

 

 

Jag ber om ursäkt för att bloggen fått ligga och samla damm på hyllan en tid nu. Men jag har fått prioritera den lilla ork och kraft jag har till att ta hand om Dexter, och till viss del mig själv om det finns något kvar till det. Jag har kommit till en punkt då jag känner mig uppgiven och min ork försvinner mer för varje dag. Min uppgivenhet grundar sig i att jag tagit alla prover, tester som vården erbjudit mig, utan att hitta felet. Än. Jag känner min kropp och jag känner att någonting är på tok. Jag vet att någonting är fel och jag tänker inte ge mig innan det har lokaliserats. Det började ju redan i februari i år, men nu blir jag bara sämre och sämre.

De senaste månaderna har jag knappt kunnat ta mig ur sängen på morgonen. Och ibland får jag helt enkelt ligga kvar fram till eftermiddagen. Vissa dagar klarar jag inte ens att ta en dusch, för jag orkar inte stå upp så många minuter. Jag klarar i stort sett ingenting, livet har stannat upp. Jag har ödslat tillräckligt med tid av mitt liv genom åren med psykiskt dåligt mående, år i dimma skapat av tunga psykofarmaka och år med mental koma av missbruk. Men efter det lärde jag mig att älska livet, och att leva det. Och det kan jag inte nu. Jag vill, nej jag kräver mitt liv tillbaka och jag ska kämpa mig blodig för att få det! Jag är dock så oerhört tacksam för att jag har människor runt mig som stöttar och tror på mig, och kommer att hjälpa mig slåss för min rätt att bli frisk, när jag inte orkar längre. Mamma, Gro och Katrin, ni är guld värda ♥

 

Jag har inte glömt alla era frågor ni ställde i frågestunden såklart ;) Dom publiceras här under morgondagen!

 

 

 

Vaknade av att Dexter grävt fram sin nedras pipleksak ur garderoben! Haha, han är inte så dum som han ser ut eftersom han lyckades spåra upp vart jag gömt den! Men nej, inga pipleksaker in this house!, då får jag både tinnitus och psykotiskta symtom ;) Och nu kan jag iaf inte somna om. Fast å andra sidan somnade jag strax efter 20 igår! Fick nästan köra iväg stackars Katrin och Saga som var här o hälsade på, för efter en stund var jag redo att somna sittandes! Men det blev lite lek för barnen och tjöt samt en Irish Coffe för oss vuxna ;)

Imorgon (eller snarare senare idag..) blir det ytterligare en injektion! Har 13 kvar nu och förhoppningsvis ska det räcka med bara pills sedan. Även uppskriven på en tid i December för att träffa en läkare och göra en hel del tester, bla följa upp sköldkörteln som ju bråkat ett tag. Blir även gymmet och långpromenad såklart! Säger bara beach 2013! ;)

För övrigt kan ni fortfarande ställa frågor fram till söndag, sedan kommer jag att svara på alla :)

Godnatt till er lyckliga som ligger o kramas med kuddarna ;) Här får det bli lite Ghost Hunters och chai-té!

 

Fråga precis vad ni vill, jag svarar efter bästa förmåga!

Har som ni märkt lidits av en svår bloggtorka en längre tid.. Men inte att förtrösta! Nu är jag på gång igen. Just detta inlägg blir något fåordigt, även om jag har en hel det att skriva av mig om. So for now får ni hålla tillgodo med min absoluta favoritlåt, just nu:

 

 

 

 

 

Sömnen är ganska jobbig nu, eller snarare bristen på den! Men efter nästan två dygn utan sömn sov jag som en gudinna inatt! Underbart!! Så, nu har jag nyladdade batterier igen. Känner mig fortfarande betydligt piggare o inte så orkeslös som förut, så det verkar hålla i sig och säkerligen har injektionerna gjort sitt även om jag inte tagit så många än.

Igår var jag som en zombie, övertrött, seg o mer förvirrad än vanligt av sömnbristen och funderade ett tag på om hjärnan faktiskt börjat stänga ner vissa delar... ;) Men trots det bestämde jag mig för att försöka ta mig ut och göra något istället för att sova på dagen eller bara ligga i soffan. Så det blev en liten tur till Trollhättan för en liten fika med Gro och Ozzy på cafét på Strandgatan, precis brevid kanalen. Dexter var ju kvar hemma så det blev en ganska snabb visit, men roligt att komma ut lite. Och att komma iväg utan Dexter någon gång, hur mycket jag än älskar honom. Han är ju med mig i stort sett hela tiden, dygnet runt, förutom när jag handlar eller liknande, så det kan vara skönt att göra något själv ibland som sagt. Och jag vet ju att han inte har ont av att vara ensam hemma några timmar.

Och till er som är så jäkla nyfikna o tror er veta allt om mig, för att ni läser min blogg. Nej, jag och Gro är inte tillsammans, men vi är väldigt goda vänner och det är jag jätteglad för o värdesätter mycket!! Man kan faktiskt som vuxen, mogen människa vara vän med sina ex och måste inte automatiskt hata den bara för att förhållandet inte höll. Och inte heller Katrin och jag är lovers, som jag också fått komentarer om! Kul att ni kommenterar, men såna o de med otrevlig ton, som konstigt nog alltid är anonyma (?) hamnar i skräpet. Om det skulle hända något spännande på min uppenbarligen för andra, ytterst intressanta kärleksfront kommer jag nog att skriva om även det när/om jag känner för att dela med mig! Så, nu slipper ni fråga o spekulera mer i det! :P

Ikväll ska jag på besök hem till just Katrin o hennes "kombo" och deras mini-zoo inehållande fem katter och tre hundar :) Blir troligtvis en film samt det vanliga kacklandet, så jag hoppas att hennes medboende har öronproppar till hands! Kanske jag som god gäst borde ta med ett par till honom helt enkelt... ;)

 

Blev en riktigt lång promenad! Dex o Ozzy fick hälsa på varandra bara de två till att börja med, eftersom de inte sets förut o att Dexter har lite problem o är lite rädd för just stora mörka hundar. Men det var inga problem alls, han reste lite ragg ett par sekunder, sen var det bra med det. Och att Ozzy är lugnet själv gjorde det ju såklart ännu enklare o en perfekt i den för Dexters "farliga" sortens hund att öva på o se att det inte är ngt att vara rädd för :) Gick även bra med Saga o Ozz, men vi hade väl inte trott annat heller i o för sig. Saga tycker ju om alla hundar, även om hon har ett lite speciellt sätt att visa det på ;) O det gör även Ozz, även om han är lite mer tillbakadragen o småharig ;) Han o Saga svalkade sig i Bjursjön o jagade lite pinnar vi kastade. Dexter nöjde sig med att titta på o sträcka sig så långt att han doppade tassarna i sjökanten. Mammas lilla fjolliga landkrabba ♥ Så med andra ord kommer det nog att bli fler promenader med allihop!

 

Så nu är jag ganska trött, men härligt trött, inte bara seg och orkeslös. Har varit lite dålig på att komma iväg o få injektionerna denna veckan, men nästa ska jag skärpa till mig o se till att ta mig dit varje dag, sjukling eller ej. Ska be om senare tider än 8.30 nästa vecka, eftersom jag vet hur svårt jag har att ta mig ur sängen om morgonen.

Läkaren som jag ligger i luven med har jag tack o lov sluppit ha någonting mer med att göra än så länge. Han skrev ut Xanor Depot till mig att ta dagligen mot min "ångest". Nu är ju saken, som även han vet att jag inte har ångest jämt, inte ens speciellt ofta o tycker då det är totalt onödigt att ta ett benzopreparat, som också är beroendeframkallande, dagligen i "förebyggande syfte". Jag har ju tidigare haft "vanliga" Xanor (som är snabbverkande o också går ur kroppen snabbt till skillnad mot depottabletterna) att ta vid behov, utskrivet i ytterst sparsam mängd , när jag har allt för svår ångest. Och de har även fungerat som en trygghet att bara ha till hands, även om jag inte måste ta dem. Men det är han helt enkelt helt emot av ngn anledning som han inte ville/kunde förklara för mig, och han satte då in detta istället utan att rådfråga, eller ens träffat mig, vilket var det som störde mig mest.

Jag tog de nya tabletterna en dag, för att iaf kunna säga att jag gett det ett försök o att jag inte bara är "motvals" som han anser mig vara. Men blev bara trött o seg i huvudet, så dom kan han få behålla. Då hanterar jag hellre ångesten på naturlig väg när den väl kommer, än att vara konstant seg i skallen o få ångest över att jag inte orkar ta tag i vardagen. Ja, det var en liten del av det vi hade olika åsikter angående, men eftersom jag endast är "patient" så väger hans mening tyngst oavsett vad jag tycker eller tänker. Har väl inget emot ändringarna i sig, men vill iaf bli bemött med lite empati, förklaringar och att iaf få chansen att säga min mening o bli lyssnad på, i vad som faktiskt enbart rör mitt liv, hur högutbildad o beläst han än må vara.

Well, det löser sig det med! Ingenting jag tänker låta mig slås ned av, även om jag blev upprörd till en början! Fick även reda på förut vem som uttalat sig om min skötsel av Dexter, men hör jag inget mer skitsnackande så väljer jag att strunta i det. Känns som en onödig strid att ta, iaf i nuläget. Har viktigare saker att lägga fokus på :) Som att träna så mkt jag orkar med Dex, nu när jag är piggare och börja med gymmandet igen. Men just precis nu ska jag fokusera på att intala hjärnan att det snart är sovdags o hoppas att den lyssnar inom de närmsta timmarna!

 

Legat utslagen i mörkt, tyst sovrum med migrän de senaste dagarna, så det är därför jag inte varit kontaktbar. Nu har det dock gett med sig o jag tror att det är över för denna gång, o hoppas det dröjer tills nästa!

Fick hör någonting förut som gjorde mig totalt rosenrasande! En granne har tydligen gått runt o sagt att jag bara rastar Dexter på gräsmattan utanför och aldrig tar promenader med honom. Jag kan tåla det mesta i skitsnacksväg, men inte när det kommer till att jag missköter min hund! För det första har jag aldrig låtit honom ens kissa på gräsmattan utanför, och är han med ute i trädgården rastar jag honom först för att han inte ska kissa där o han är alltid kopplad där, och jag är nog den enda av hundägarna i huset som följer den regeln. För det andra så går vi första morgonkissen, precis när vi är nyvakna till en gräsplätt/buskage mittemot huset för att bara göra första skvätten innan ordentlig promenad. Kan hända att vi går dit på sista nattkissen ibland också. Skulle det då vara så att han bajsar tar jag givetvis upp det! Är ganska säker på vem det är som sagt detta, och är så fallet kastar hon sannerligen sten i glashus, för hon är den sista person som ska uttala sig om hundar då hon inte tar någon vidare bra hand om sin egen. Jag själv vet ju att det bara är skitsnack, men det är inte roligt om det sprids runt och att folk faktiskt tror att jag missköter honom. Jag ska iaf gå till grunden med detta o ta reda på vem som sagt det, sedan konfrontera personen öga mot öga, o på ett lugnt o sansat sätt tala om att är det någonting denne oroar sig för gällande mig o min skötsel av Dexter kan hon eller han komma till mig direkt.

Huuua! Nog om negativa saker nu! Var ju hos Juan i söndags o det var så mysigt att få träffa honom en längre stund, för det var ett tag sen nu. Vanligtvis ses vi ju nästan varje dag, så jag hade ordentlig abstinens! Vi tog en promenad på Hjärtstigen som är så fin, sedan gick vi o satte oss i solen o uppdaterade varandra om det senaste. Juan fick även sin present som han varit så nyfiken på! Och den uppskattades! :D Så nu ses vi nästa gång på söndag igen, då det blir picknick om vädret är med oss :)

Nu har jag som sagt återhämtat mig ganska bra från migränen, men vågar mig inte på några större utsvävningar. Så lite senare blir det en liten träff/promenad med Gro, Katrin, Saga, Dexter o även Ozzy! Ozz har ju inte varit med förut, men jag tror inte att det ska vara några problem eftersom vi ska ta första mötet mellan honom o Dex väldigt försiktigt o lugnt :) Var länge sedan jag såg den stora hårbollen nu ♥

Blir kanske ett par bilder o rader ikväll, om inte ha det bäst alla fina ni!   

 

Blev ingen visit hos Juan igår, eftersom det bara nästan hade varit dit o vända för mig. Så vi kör en heldag idag istället :) Och vädret verkar ju lovande så det blir väl en promenad eller kanske bara sitta i solen o softa, ja vi får se vad vi hittar på, spelar inte så stor roll, ska bara bli kul att ses :)

Har de senaste dagarna känt mig betydligt mycket piggare än jag gjort på väldigt länge. Om det beror på injektionerna eller att jag höjt dosen på Concertan vet jag inte, kanske är det en kombination av de två. I vilket fall hoppas jag att det varar så länge som möjligt!

Efter en tur med hundarna igår knallade jag o Katrin ner till stan o tog en fika, Chailatte för mig givetvis ;) Var jättelänge sedan jag gick o fikade, förr hade jag så svårt att sitta still så länge o blev bara rastlös, men nu var det bara avkopplande o mysigt :) Har ju fortfarande den där inre rastlösheten lite från o till, men inte ens i närheten av hur det var innan jag började med medicinen. Den är den enda av alla mediciner jag provat genom åren som faktiskt hjälper otroligt mycket, mer än vad jag hade kunnat tänka mig. Har tom börjat läsa en bok, utan att behöva läsa om raderna flera gånger för att tankarna flyger iväg och jag inte tar in det som står. Även otåligheten när jag måste vänta på någonting, tex stå i kö, vänta på bussen eller vänta på någon som ska komma osv har ändrats jättemycket. Med andra ord en hel del positiva saker och biverkningarna är väldigt milda, och jag har tur på den fronten jämfört med många andra som haft jättejobbiga biverkningar. Det jag märkt av mest var lite hjärtklappning första veckorna, och lite illamående vilket har gått över helt nu. Fått lite utslag som liknar finnar, men som tur är bara på armarna och inte i ansiktet, o även det börjar bli bättre.

Varit på VC och fått min dagliga sil ;) Men idag gjorde det ordentligt ont!! Det tar ju högst tio minuter att gå dit härifrån o högst tio där inne för att få den, så det är väldigt lättvindigt för mig som ofta har svårt att ta mig iväg på såna här saker då jag ogillar allt som har med sjukhus/vårdcentraler att göra. Antagligen för att jag spenderat så mycket tid där genom åren. Nej, nu blev det för mycket sjukdomssnack här, så nu lämnar vi det!

Nu ska jag slå in presenten jag köpt till Juan! Han kommer att älska den, det vet jag ;)

 

 

 

Föregående vecka har varit jäkligt tuff och energikrävande, och det känns skönt att försöka skaka av mig det och satsa på att den här veckan kommer att bli bättre! Anledningen till den tuffa veckan beror till största delen på att jag fått en ny läkare, som jag haft att göra med tidigare och både han och jag insåg att vi inte går ihop. Som tur är har jag sluppit gubbfan i många år, men nu pga läkarbrist är jag åter tvungen att ha med denna ynkliga ursäkt till människa, med total avsaknad av empati att göra. Han har nu, utan att ha träffat mig eller ens pratat med mig på telefon, bestämt för mig väldigt viktiga saker över mitt huvud som ställer till det otroligt mycket för mig. Lyckligtvis har jag min underbara sköterska J som faktiskt står på min sida i frågan och jag gick med på att tillsammans med henne träffa gubbfan för att iaf försöka ge min åsikt i frågan, och ifrågasätta hans tillvägagångsätt. Jag var så arg att jag skakade, men lyckades hålla mig samlad och lugn.

Men denna människa lyssnar inte till någon, (speciellt inte en patient) när han har bestämt sig för vad han tycker om någonting, och jag tror enbart det beror på att hans sätt är det enda som gäller o tillslut blir det en principsak att hans beslut är slutgiltigt och det enda rätta, oavsett vad någon annan tycker. Han har helt enkelt rätt, hur många motargument man än kommer med. Ja, jag försökte göra min röst hörd, men det var som att tala med en vägg och jag fick inte ens svar på mina frågor eftersom han i tjugo minuter talade oavbrutet om vad han tycker och att det är det enda rätta. När han ignorerat mina försök att få göra min röst hörd (vilket inte är helt lätt när någon talar oavbrutet o avbryter mig så fort jag öppnar munnen) så reste jag mig och sa att jag orkar helt enkelt inte lyssna mer och att jag får ut lika mycket av det mötet som att titta på färg som torkar. Även om han dock inte lyssnade på vad jag sa, så kändes det otroligt skönt att jag kunde hålla mig så lugn och sansad, trots att jag kokade inombords. Problemet är inte löst och jag tänker inte ge mig förrän jag får ett svar på mina frågor och en förklaring till hans otroligt oprofessionella tillvägagångssätt.

Men! Nu är det ny vecka och jag ska försöka släppa det och inte oroa mig för det innan det är dags för nästa strid! Men veckan har inte varit enbart dålig. I lördags mötte jag upp Katrin på eftermiddagen för en tur med hundarna. Sedan handlade vi lite nödvändigheter, som snus och cigaretter och gick hem till mig och softade i var sin ände av soffan. Nu råkar det bli så att varje gång vi ses, så går klockan väldigt fort, eftersom vi kacklar oavbrutet o alltid har så trevligt, och vips är det helt plötsligt en ny dag! (vilket vi märker först när det helt plötsligt är ljust ute :P ) Så Katrin knallade hem vid halv tio-tiden på förmiddagen igår :) Jag var då för övertrött för att sova och beslutade efter lite pepp från Gro att ta en långpromenad med henne, så det var bara att köra på! Och hela 7km blev det, så då kände vi oss duktiga.

Har nu börjat att enbart dricka shakes o äta frukt i en vecka, för att få en kickstart och mer motivation gällande vikminskningen. Sedan kommer jag att äta ett vanligt mål om dagen o ta shakes resterande mål. Jag o Katrin ska också gå till Motionshuset på onsdag! Åh, vad jag har saknat att träna!! Och jag har så svårt att ta mig iväg själv, lättare när man är två som kan peppa varandra. Katrin är en aning skeptisk, men jag ska allt få henne att ändra den uppfattningen rätt fort ;) Och visa att det faktisk kan vara riktigt kul att träna på gym o inte enbart jobbigt :)

Vid 16 tar jag bussen till bästa Juan, blir bara en snabbvisit idag, men får ta igen det i helgen, får iaf träffas om än dock en kortis! När jag kommer hem blir det en kvällspromenix med Katrin o hundarna o eftersom hon är en smula mer tekniskt lagd än mig, på det där sättet tex att hon kan bygga ihop en dator själv, så ska jag lämna min bråkiga laptop i hennes händer o se varför den trilskas så.

Idag har jag en riktigt bra dag, och jag ska njuta för fulla muggar, för det var ett tag en nu!!!

 

 

Jag är less o nere och har ingen lust att göra annat än att ligga i sängen o lyssna på musik. Ingen ork till annat heller för den delen... Fick reda på av läkaren att jag har svår B12-brist, samt några andra basic vitaminer, vilket kan bidra till att jag är så trött som jag är. Så nästa vecka börjar jag med den första av femton injektioner med bla. vitamin B12 för att det har bättre o snabbare effekt än tabletter. Tur att man kommit över sprutfobin genom åren iaf... Tröttheten och det att jag är så trött även på mig själv gör att jag mest isolerar mig just nu, även om jag vet att det är precis motsattsen till vad jag borde. Men jag känner inte att jag har något att tillföra någon just nu och är bara ällmänt miserabel och tråkig att ha att göra med. Jag känner mig förbannat värdelös just nu helt enkelt, so bare with me please..

 

In my mind
In a future five years from now
I'm a hundred and twenty pounds
And I never get hungover

Because I
Will be the  picture of discipline
Never minding what state I'm in
And I will be  someone I admire

And it's funny how I imagined
That I would be that  person now
But it does not seem to have happened
Maybe I've just forgotten  how
To see
That I'm not exactly the person that I thought I'd be.

And in my mind
In the far-away here-and-now
I've become in-control  somehow
And I never lose my wallet

Because I
Will be the  picture of discipline
Never fucking-up anything
And I'll be a good  defensive driver

And  in my mind
When I'm old I am beautiful,
Planting tulips and vegetables
Which I will mindfully watch over

Not like me now
I'm so busy with  everything
That I don't look at anything
But I'm sure I'll look when  I am older

And in my  mind
I imagine so many things
Things that aren't really happening
And  when they put me in the ground

I'll start pounding the lid,
Saying, "I  haven't finished yet,
I still have a tattoo to get,
It says, 'I'm living  in the moment'".

And it's funny how I imagined
That I could win this  win-less fight
Maybe it isn't all that funny
That I've been fighting all  my life
But maybe I have to think it's funny
If I want to live before I  die
And maybe it's funniest of all
To think I'll die  before I actually
See
That I am exactly the person that I want to be.

Fuck yes.

 

 Har varken haft lust eller energi nog att blogga det senaste. Men nu så! Energin går på sparlåga just nu och jag försöker prioritera den tid när jag är litte piggare med roliga saker, som att umgås med mina älskade vänner eller ligga o gosa med Dexter i soffan :) Var på en liten get togheter med klassen för middag o förtsättning på Mortens. Trots att jag var så trött att jag inte behövden någon alkohon för att ögonen skulle gå i kors, så hade jag inte velat missa det. Vi har alltid kul ihop o jag gick verkligen i världens bästa klass. Även om jag nu har en saftig skuld till CSN o inte klarade utbildningen så var det absolut värt det, för annars hade jag aldrig fått lära känna alla dessa underbara människor!

Jag o Juan har även spenderat en del sköna ljumna kvällar med hundpromenader tillsammans med Dexter o Chili, som börjar komma riktigt bra överens! Alltid roligt med nya hundkompisar :) Och vi får en chans att tjata oavbrutet om allt och inget. Som vanligt med andra ord.... ;)

 Juan och chili spanar ut över vår "vackra" stad..

Blev även årets första picknick (med äkta pickninck-korg o allt! :P) tillsammans med Jolene! Och hon har en tendens att alltid sprida energi runt om kring sig som smittar som bara den! Mysigt att bara sitta i gräset, äta sallad o prata om allt o inget. Blev också filmkväll med samma brud i Måndags, med först tecknat till lilla Joy o sedan gick vi över till en Thriller som fick Jolene att hoppa minst tre meter rakt upp ur soffan, följt av mina höga skratt ;)

Hängt en del i min älskade trädgår också o njutit av lukten av nyklippt gräs, och nakna fötter i gräset slappandes på en filt i skuggan under äppelträdet.

 

 

Igår tog jag o Dexter vårt pick o pack o begav oss till Trollhättan (sveriges rövhål), för promenad me dex-kexet runt Spikön som var invaderad av läskiga Canadajäss! (avskyr fåglar! Sålänge de inte har glada färger o sitter i bur) Vi lyckades parera ganska bra runt dem, men Dexter hade nog gärna tagit en smakbit. Blev även käk på en Idisk restaurang o jag provade spellyckan på spelmaskinerna, vilket händer sisådär en halv gång om året. Men ingen lycka där... Var det inte någon som sa: Otur i kärlek, tur i spel? Verkar då inte gälla mig... Blev även Music quiz på kvällen och Yatzy o jag förlorade kapitalt i båda.

så, det är lite av det jag har haft för mig :)

 

 

Hade en av mina "jobbiga" dagar igår. Inte för att jag på något sätt mådde dåligt, men min energi var totalt i bott och jag orkade inte mycket mer än att spendera dagen i horisontellt läge.Vet inte varför jag får dessa totala urladdningar av mina batterier, o uttömning av energi då och då, men det har alltid varit så och då är det helt enkelt bara att ladda dem igen efter bästa förmåga, genom mycket sömn och att försök att släppa alla "måsten" för tillfället. Vilket jag gjort nu för denna gång, så nu är jag fit for fight igen inför den kommande veckan!

Imorgon ska jag mest ha en dag då jag ägnar mig åt att ta tag i en del måsten som jag skjutit upp ett par dagar nu. Gå till banken o ta ut pengar eftersom jag lyckats med att antingen tappat eller bara velat bort mitt VISA kort.. (Cim-noll-koll-på-ingenting-Miltén...) Så jag får även beställa ett nytt o hoppas att det inte tar allt för lång tid att få. Ett besök till Apoteket för att se om de andra recepten jag väntat på ett bra tag nu kanske kommit in, annars får jag ta tag i det med o ringa och skälla lite.Ska även göra en grundlig storstädning av lägenheten med att tvätta alla golv o försöka organisera min garderob, med detta ser jag faktiskt fram emot eftersom det är så underbart skönt när man väl gjort det.O sist men inte minst ska jag storhandla, någoting av det tråkigaste som finns... Men nu är det ekande tomt i både skafferi, frys o kyl.

På onsdag blir det en liten trip till Göteborg med någon jag inte träffat på en halv evighet o lite mer än det! Inte heller Göteborg har jag besökt på väldigt länge, så det kommer att bli hur mysigt som helst att bara vara, umgås, strosa runt och njuta av en fin dag ihop (allt toppat med en hel del sköna skratt som det har en tendens att bli när vi ses). :P

Torsdag ska jag och Beckie äntligen ses över en fika! Vilket var flera månader sedan sist o jag har saknat henne jättemycket även om vi pratar ofta i telefonen så blir det inte riktigt samma sak ändå. Som vi sa idag när vi tjattrade, det är nästan löjligt att vi ses så sällan som vi gör, när vi faktiskt bor så nära. Men vi ska försöka bättra oss där, båda två.

Även fredagen ser jag fram emot mycket då några stycken ur gamla klassen (när jag pratar om min "gamla klass" menar jag då omvårdnadsklassen på Komvux) ska träffas för att först äta lite på Harrys och sedan i vanlig ordning fortsätta kvällen på Mortens, sådet kan inte bli annat än en lyckad kväll! Veckans planer i det stora hela :)Så med andra ord känns det som om jag har en riktig bra o fin vecka framför mig! Och jag hoppas att batterierna håller sig fulladdade nu hela veckan ut! ;)

 Är inne i en period då sömnen, och sömnrutinerna är upp o ned. En del nätter sover jag ingenting alls, andra något bättre men ändå väldigt lätt o oroligt och jag vaknar många gånger under natten vilket gör att jag aldrig hinner falla i riktig djupsömn. Däremellan har jag också nätter då jag, när jag tillslut somnar, kan sova 12 timmar i streck. Men även detta blir nog bättre snart :)

Pratade en stund med Juan nu på kvällskvissten, som även han är kvällsmänniska (tur för mig!) om sånadär saker som bara vi lyckas få ett helt samtal att handla om ;) Är väldigt glad över hur nära vänner vi kommit att bli och att han en vän som du också bor granne med är lyxigt o väldigt praktiskt, man behöver inte boka utan bara kika över när man har lust :)

Nej, nu ska jag börja förbereda mig mentalt för att lite senare förhoppningsvis få en god natts sömn! :) God natt till er alla där ute!