Vill börja med att gratulera min fabulösa, underbara o nu även rika flickvän! :P (En krona nästa gång, kom ihåg det!!)
Har som vanligt varit actionfyllda dagar. Igår blev det heldag på IKEA med älskling o svärföräldrarna. Dock köptes ingenting vilket förundrade såväl oss som svärfar; "Tre fruntimmer en hel dag på IKEA utan att köpa något!!". Men vi fick gjort en hel del iaf o köket blev bra planerat.
Sedan var det brottningsträning för lillkillen o jag visste inte hur jag skulle hålla mig vaken efter turen på IKEA o att bara ha sovit två timmar natten innan, men det gick :)
Riktigt impad blev jag! Det där hade jag aldrig klarat!
Vi var helt döda när vi väl kom hem o gick o la oss vid 21. Givetvis kunde jag inte somna då heller, så jag är precis lika trött idag. Men trots detta släpade vi oss ut på en liten promenad med Ozzy.
Vi har även besökt stranden för att gräva lite, blåsa såpbubblor o slappa i solen :)
Har planerat lite inför Priden med Kila o Anastasia o på söndag blir det tipspromenad o ännu mer planerande :) Ska bli jättekul! Hur jag ska ha råd till detta vet jag ju inte, men det brukar lösa sig :)
Jag tänkte hålla dethär inlägget just så glatt o enkelt som allting faktiskt är just nu, men man får ju lov att vara lite allvarlig ibland också.
Att vakna på morgonen utan ångest för vilka fel jag kommer att lyckas göra under dagen är underbart.
Att slippa lägga sig utan ångest för att det ska komma en lika ångestfylld dag som den innan är underbart.
Att kunna säga o göra vad jag vill utan rädsla, att verkligen kunna vara jag, att inte känna mig som ett stort misslyckande är underbart.
Jag klarar slag, den smärtan går över fort. Jag har misshandlat min kropp större delen av mitt liv på olika sätt, så vad är det för skillnad om någon annan gör det åt mig?
När någon skadar mitt psyke tar det mycket längre tid att läka, men jag är på väldigt god väg.
Att hela tiden jobba för att bli någon du inte är tar död på allt, nu är jag mer levande än någonsin.
Jag känner mig uppskattad, förstådd, älskad o stöttad. Jag vet att det är vad ett förhållande ska innebära, så varför gör man det så svårt för sig själv? Ska det ta nästan 24 år att inse detta?
Sen tänker jag på att jag faktiskt kunde varit både gift o haft barn o då känns alla bortkastade år inte lika illa. Sen så tror jag på ödet. Hade jag inte gått igenom allt jag gjort så hade jag kanske inte träffat dig.
Du gör mig lycklig o du vill att jag ska vara den jag är. Jag tänker lägga all min kraft på att göra det samma för dig.
.
du är så bra min fina!!