- Nej, nej, nej!! hörde jag mig själv säga o tusen hemska bilder rullade i mitt huvud.
Jag fick anstränga mig för att lyssna o inte bara störtböla (jag är en tönt när det gäller djur), Gro fick rycka ut o hämta toapapper, men jag lyckades uppfatta vad det hela rörde sig om o att det var akuttid hos veterinären kl 11.
Efter lite kramar samlade jag mig o tog mig ner till smådjurskliniken. Var redan beredd på det värsta.
Möttes av en mycket ynklig, men glad Sasha som hoppade på tre ben. Det tredje bakbenet bara hängde o dinglade. Efter mkt om o men fick vi veta att korsleden i knät är av o att det krävs operation för att fixa detta. Dom upptäckte även blåsljud på hjärtat vilket gör att det blir svårt att söva henne. Jag har lovat mig själv (och henne) att det inte blir fler operationer för hennes del. Jag får inte vara så egoistisk.
Veterinären sa dock att hon kunde leva ett bra hundliv i säkert ett år till med smärtstillande, så nu ska vi prova det. Då får jag lite tid på mig att säga hej då o förberda mig mentalt också och det känns väldigt viktigt.
Men mycket hänger på dom närmsta två veckorna och om hon börjar använda benet. Gör hon inte det, så får jag ta det svåraste beslutet i mitt liv. Och märker jag att hon har ont o inte mår bra så kommer jag givetvis inte att låta henne lida, det har hon gjort tillräckligt i sitt liv.
Ikväll blir det lite öl o vin för att lugna mina närver. Håll tummarna för oss!!!
*Min fina, du har alltid funnits där, o det kommer du alltid att göra! <3*
><
:( lilla tjejjan. Hoppas hon börjar stödja på det!! Pussar på nosen.