.
Jag spyr lite åt deltagarna i BigBrother, tar på mig hörlurarna och tar med mig datorn till en lugnare vrå där jag kan sitta ifred.
"Varför är du så tyst, är du ledsen?" Frågas det.
Nej, jag är inte ledsen, inte arg eller irriterad. Jag är för det mesta ingenting. Jag kan knappt minnas när jag kände mig ledsen senast. Ledsamhet och bottenlös ångest går för mig hand i hand och jag vet nog inte längre vad av det som är vad.
Och jag är inte tyst. I mitt huvud är jag aldrig tyst, där pågår ständiga samtal med mig själv, blandat med ord, känslor och intryck. Uttryck.
Ibland tror jag att jag saknar det filter som alla tycks ha.
Allting går rakt in i mig utan att först filtreras bort från skräp och smuts. Skräpet och smutset stannar någon stans mellan lungorna och revbenen och bosätter sig där.
Musik.
Min fristad. Enda gången jag kan ägna mig åt ett och endast ett intryck utan att störas av mina egna tankar.
Ï min värld kommer livet med tillhörande soundtrack. Soundtrack och avsaknad av filter.
(kan man använda kaffefilter måntro?)
.
Nej, jag saknar inte orden, men i mitt eget huvud tar dom sig så mycket bättre form än någon annan stans.
.
Du skriver bra. Torkel sa att du borde nog söka till en skula i Kungälv (någon typ av skrivarskola). Ja du detta huvud vi har. Ibland hade man önskat det gick och skruva av och lägga vid sidan en stund. Jag funerar också hela tiden på allt...och är aldrig riktigt nöjd....