Citasha

Nu är det verkligen sommar ute. Hade glömt hur värme utomhus kändes... Trädgården blomstrar för fullt och jag borde verkligen gå ut o sätta mig där, troligtvis gör jag det sen och äter dagens lunch, som ska bli fruktsallad.
Jag har tandvärk som går upp i hjärnan och är så trött att jag ser i kors. Och så är hela mitt huvud svullet av all pollen som svävar runt i luften. Men tar jag mina allergitabletter blir jag ännu tröttare än vad jag redan är och jag har stora förhoppningar om att faktisk på sova en hel skön natt inatt :)

Inte mycket som är bra idag.

Tandvärken får jag väl skylla mig själv med, eftersom jag inte varit hos tandläkaren på två år. Minst. Men jag har sån förbannad tandläkarskräck så det finns inte. "Det är ingen faaaara, du får en lugnande tablett först" kvittrar dom då och ger mig en halv stesolid. En piss i havet alltså.
För att göra mig lugn i en tandläkarstol skulle det krävas en spruta heroin i armvecket.
Undrar förresten om det hjälper att droppa Theralen på en värkande tand för någon sprit att döva den med har jag dessvärre inte? Det kan väl knappast bli värre?



Nåväl, jag ska väl inte bara klaga. (Ja, det är sant, jag kan göra annat också!)


När vi gick korta morgonpromenaden idag, trodde jag att jag skulle få en hjärtattack! Som från ingen stans dyker en liten knatte upp och sätter full sula mot mig o Dex, skrikandes "Tooootto, klappa tooottooon" (barnet behövde uppenbarligen en liten lektion i svenska)
Jag såg mig lite panikartat om efter föräldrarna eftersom Dexter aldrig varit nära barn förut, men icke. Inte en vuxen människa i sikte.
Jag försökte förklar för tösen att "totton" är lite rädd o att hon får vara försiktig, men hur lätt är det att förmedla till någon som knappt pratar?
Men hon fick klappa, och Dexter gick snällt med på det. Tillslut dök också föräldrarna upp o förklarade att hon sprungit iväg när dom lastat in saker i bilen.
Varför inte lasta in ungen först? var tanken som slog mig.

Mammas snälla kille. Eller ja, mestadels ;)